Pappa... Jag älskar dig mer än något annat.

Jag har en kraftig ångest.
Jag är så jävla orolig!!
Jag vet att om man är positiv så blir de positivt.
Jag ÄR positiv.
Men bara tanken av att...

Min pappa, han har cancer. Han hade det först förra året och då fick han ligga inne för cellgiftsbehandling och allt. Sen fick han en stor operation och dem sa att allt var okey nu o så.. Sen gick det typ... ett halvår? Ungefär. Pappa började känna sig sjuk, han fick inte behålla sin mat eller någonting.
Så han ringde till nån doktor, o dme sa att nu vare fan akut in.

De visade sig att längst ner i magen, mot tarmar o så, var ful med någon slags brun/svart gägga som sen visade sig vara en annan sak oxå.

Dem opererade ett rör o lite sånt... Försökte se till att han kunde dricka o så.. Men det var fortfarande någonting där.
O de visade sig då vara mer cancer. Som hande spridit sig.
O dem sa att dem skulle börja cellgiftbehandlig o sånt, sen stråla cancern så fort han kunde dricka o lite sånt.
Men sen sa dem att dem inte kunde stråla den, men cellgiftsbehandling skulle de bli.

Men sen 13 och 14 mars, berättade pappa att han skulle byta avdelning på sjukhuset...
Till en avdelning med Onkologer(Specialister i cancer) och insomning.
Men andra ord. Dem hade berättat för honom att hans cancer har vuxigt och att han är för svag för cellgiftsbehandling.
Om han börjar äta o så.. Så KAN de bli bättre, o så kan dem göra cellgiftsbahandling.

Positivt leder till positivt!


Jag har ångest... Att veta något sånt.
Men kan ibland inbilla sig hur det skulle kunna vara...
Men som det är o hur de SKULLE kunna vara känns som två helt olika saker! Verkligen!