Börjar tappa hoppet...

Jag börjar verkligen tappa hoppet...

Jag vet att alla säger att jag ska vara positiv och tänka att allt kommer gå bra.
Men Jag börjar känna att jag snart inte kan vara mer positiv...

Pappa ligger inne med Cancer...
Min mamma ska få en fot operation den 10 Mars...
Pappa fyller år den 11...
Jag o min bror måste ta buss in till skolan i... åtminstone 2 månader...
För pappa är inte hemma för att kunna köra oss...
Och mamma får inte belasta sin fot.
Jag o min bror får klara oss själva...

Jag har störta gråten i mig som bara vill gråtas ut! Men jag gör inte de för att jag vill hålla mig stark! För gråter jag nu... Känner jag att jag tappar kontrollen och då tappar jag allt som jag byggt upp! allt positivt o ah...

Men jag vill bara gråta!!

Jag vill ÄRLIGT bara ta tag i något o be dem hålla om mig ett litet tag o bara gråta ut!
Jag behöver de...
Någon som vill stäla upp för mig... för en minut. tänka på att jag oxå har de hårt o jobbigt...

Men de är väl bara en dröm?
Eller hur?
Fuck it.